Thomas Thorild - skald?

Detta marknära citat av vår store, landsförvisade skald, filosof och jurist Thomas Thorild snubblade jag helt oförhappandes över under en Berlinresa i höstas. Thorild är ingen som tar speciellt stor plats i skolundervisningen, kulturdebetten eller i de privata bokhyllorna, oaktat han här får representera Sverige på en oansenlig gata i Tysklands huvudstad.

Min egen relation till Thorild har däremot, förvånande nog, flera år på nacken. Det var i början på gymnasiet och det skulle skrivas en fiktiv berättelse med historisk bakgrund, upplagd som en levnadsbeskrivning. Efter lite bläddrande i böcker på Norrköpings stadsbibliotek blev huvudpersonen utnämnd. Det skulle handla om den okände, oäkta sonen till Thomas Thorild. Jag minns en episod med ett dödsfall orsakat av att personen i fråga dog på grund av att denne fick en lanterna i huvudet. Jag minns dock ej vem detta gällde, om det var en historieomkrivning och det hela gällde Thoms Thorild själv, eller om huvudpersonen var den som fick gå detta nesliga öde till mötes.

På Projekt Runeberg kan man läsa om Thorilds liv och levnad, alldeles lagom subjektivt färgat, såsom det anstod en tidig nittonhundratalslitterturhistoriker. Här kan vi bland annat läsa att:

/.../ hans diktning är föga formskön och lider af oklarhet samt svulst.

och att:

/.../ han hade tillika en naiv mening om sin egen omätliga storhet och förblandade ofta sig själf med de sublima mål, för hvilka han stred. Detta bidrog i sin mån till att han kom att sakna själfbehärskning och själfkritik.

Jag är omåttligt förtjust i denna höga herre som var oförmögen att betrakta sig själv och som troligvis aldrig har hört talas om ordet "självdistans". Hur mycket jag än kämpar emot, har jag emellertid svårt att inte hålla med denne Karl Warburg
om Thorilds överdrivet svulstiga diktining. Åtminstone när det gäller att besjunga friheten visar han prov på roande naivitet, som i och för sig inte är så dum i sin ofrivilliga komik.

Alltså, om du folkvett har,
du, som heter herre,
tacksam, god och hövlig var
mest emot de smärre.

--------------------------

Blod, karlar, är vår frihet värd,
blod varit ärans färg
från hedenhös bland dessa berg
blod är vår frihet värd.

Men hur ogillad och hånad den här herren än var under sin levnadstid och hur mycket dålig kritik hans skaldekonst än fått, har han åtminstone satt sådana spår i världen att han inte bara finns citerad i Berlin, utan också fått ett urval av sina texter utgivna av Svenska Akademien, jämte giganter som Vilhelm Ekelund och Ola Hansson, samt fått en liten lund vid en tunnelbaneuppgång uppkallad efter sig. Var denna lund ligger vet jag dock ej, men eventuell läsare som vet, kanske kan höra av sig?

Kanske förtjänar Thorild en omläsning, där man fokuserar mindre på hans oförmåga att se bortom sig själv, någonting som hans samtid knappast kunde bortse från, då han om och om igen orsakade rabalder och tidningsdebatter med sitt missnöje och sina fixa idéer?