tisdag 15 juni 2010

Fyrtiotalets fullträffar

Så, har ni inte alltid, som jag, undrat vad de svenska folket läste år 1949? Idag fick jag svaret, bläddrandes i en bok jag på måfå dragit ur bokhyllan och börjat läsa (boken råkar vara Thorsten Jonssons Konvoj och för den som orkar se efter, så har jag tidigare skrivit om denne man, kanske sommaren 2008).

Nedan följer alltså de tre fullträffarna i BFB:s höstserie 1949:

Eric Lundqvist
Kamrat med kannibaler
Fantastiska upplevelser bland vildar på Nya Guinea.

Hjalmar Söderberg
Doktor Glas
Omdiskuterad äktenskapsroman.

Stieg Trenter
Farlig fåfänga
En skarp "deckare" med spännande handling i Stockholmsmiljö.

Otto-Karl Oskarsson
All älvens timmer
Originalroman (tidigare ej utgiven). Romanen bygger på de ödsliga förhållandena i en norrländsk småby vid en timmerälv. Arbetsstrider, bojkott och strejker.

Alice Lyttkens
Det är dit vi längtar
En fascinerande roman om den moderna kvinnans yrkesambition och kärlekslängtan.

Kenneth Roberts
Kapten Försiktig
Spännande sjöäventyr - romantisk kärlek.

Mycket känner man igen. Mycket hade varit annorlunda. Se bara på "vildarna" i kannibalboken, eller på det faktum att en deckare är ett så pass nytt, om inte fenomen, så dock begrepp, att det bäst skrivs ut inom citationstecken. Att Doktor Glas skulle benämnas som "omdiskuterad" är nog ingenting som skulle ske idag, då den diskussionen nog är sedan länge död. Bara det faktum att den kallas för "äktenskapsroman" indikerar ju precis vad det handlar om. Den "moderna kvinnan" är nog inte heller riktigt vad som skulle menas med det idag, men detta skall vi inte gå längre in på.

Men med vissa modifikationer, och kanske med ett borttagande av roman nummer sex, äventyrsberättelsen (då denna genre för tillfället tycks vara hyfsat bortglömd) och en lite postkolonial färgning på roman nummer ett, så hade vi nog kunnat spela på dagens spelplan också. Om man dessutom inkluderar något självutlämnande dravel om alkoholiserade fäder eller skymfer mot den svenska kultureliten.

lördag 12 juni 2010

Sommarens mastodontverk

Sommaren inbjuder ofta till långläsning. De lediga, vakna och ljusa timmarna tenderar att bli fler och verk på tusen sidor eller mer känns inte längre som en omöjlighet. De andra årstiderna är en stor del av min läsningen hänvisad till bussar, tåg och andra färdmedel, vilket också försvårar läsandet av stora volymer. Vid sommarens balkongläsning är en tvåkilosupplaga av Decamerone inte lika otymplig som i väskan på cykeln på väg till bussen.

Så; denna sommar rekommenderas att tillägnas mastodontverken, eller i alla fall ett av dem. Jag kategoriserar in dem ganska olika och alla är kanske inte motiverade "gigantiska" verk på alla plan, men duger alla gott för en lite längre och mer sammanhållen läsupplevelse.

om inte tidigare genomläsning i en nära förfluten tid skett:



Väinö Linnas trologi om Här under polstjärnan om Jussi Koskelas levnadsöde. Tre bastanta volymer och den fristående Okänd Soldat, som passar alla med sinne för långa, episka livshistorier. Översättningen är dessutom charmant och ja, trilogin har nyutgivits nyligen och är därför lätt att få tag på.






Både Gravitationens regnbåge av Thomas Pynchon och Motståndets Estetik av Peter Weiss passar den som inte bara vill ha mastodontverk i omfånget, utan som vill utmana det sommarslöa sinnet en smula. Se tidigare inlägg ((2007?) för vidare information).

En klassisk författare med ett antal bastanta böcker, som med fördel läses i rad, är John Steinbeck, vilket sägs med risk för att verka tråkig. Men då solen går på högvarv och hjärnan på lågvarv, är Salinasdalen, om än inte svalkande, så åtminstone uppfriskande för sinnet. Läs Vredens druvor och Öster om eden.


För att återuppliva barna- och äventyrssinnet är böckerna om Magre Memed charmerande revolutionära (tematiskt) och klassiskt hjälteutmålande, men rekommenderas inte för den som är på kritiskt humör. Hursomhelst, underhållande sidvändare. Låt tistlarna brinna! av Yasar Kemal kan med fördel läsas med filten utbredd på ett uttorkat tistelfält. Om man har ett sådant att tillgå.








Att ta itu med Dostojevskij, eller ge sig på en omläsning av några verk, är inte heller helt fel, då flera av romanerna passar utmärkt att läsas efter varandra. Onda andar, Ynglingen, Idioten, Brott och straff, samt Bröderna Karamazov ger visserligen en inte helt positiv inställning till livet, men med rätt mängd ytterligare positiva inslag i sommarens fortgående, är det inte helt fel litteratur. Om det skall vara ryskt, men inte fullt så intensivt, kan Tolstojs Anna Karenina eller Krig och Fred, uppbrutna av tråkiga partier med jordbrukspolitik och krigsteori, vara på rekommendation. Dock kanske inte på följd - om man inte vill göra sommaren mycket lång.

Med förkärlek för krig kan man ta itu med ett riktigt mastodontprojekt, nämligen Stilla flyter Don av Michail Sjolochov. Detta skulle jag dock först och främst rekommendera den som testat sina proustska vingar. Don flyter vidare medan man, med stor behållning, större än man någonsin kan föreställa sig, spanar efter den tid som flytt.

Är levnadsöden i dagboksform vad man letar efter, kan man ju starta krig mot långtråkigheten med Anaïs Nins dagböcker, eller nöja sig med betydligt mindre omfång, som Witold Gombrowicz, sylvia Plath eller Lars Norén. Ja, då har man redan nått samtidsuppdateringen förstås, och kan dessutom roa sig med Martina Lowdens Allt.

Vill man vara intellektuell kan man läsa Heideggers Varat och tiden eller någon eländig Kantkritik, men det rekommenderas inte, även om dessa säkert räcker i många somrar. Alla somrar man har kvar. Nietzscheaforismer på sin höjd, skulle jag säga, innan man sväljer Knut Hamsuns samlade verk (som uppgår till 15 band) eller Thomas Manns Bergtagen eller Huset Buddenbrook. Charles Dickens kan även han undergå rekommendation, liksom det mesta i engelsk klassisk 1800-talslitteraturväg med rätt omfång. Man bör dock undvika David Copperfield, som med fördel läses i höstregn.

Nu har jag alltså redan rekommenderat halva litteraturhistorien och inte blev någon klokare för det. Men läs för all del. Det finns ingenting bättre, säger bloggskribenten enhälligt.