Hadsji Murat - en omläsning

Med inte alltför goda minnen av förra gångens genomläsning av Lev Tolstojs "Hadsji Murat", tog jag mig, för några dagar sedan, an detta verk vid inte alltför gott mod. Vilka förändringar jag genomgått (?), som gör att jag denna gång lyckades uppskatta den långt mer än förra gången, är jag osäker på, men detta är ett gott exempel på att det inte alltid är av ondo att läsa om böcker (annars är jag av den, inte alltför hälsosamma uppfattningen att det är slöseri med tid att läsa om en bok, då man skulle kunna lägga tiden på att läsa en ny, orörd).

Detta är ett sent verk av den gode Tolstoj, efter att han gett upp de positiva tankarna (synen på äktenskapet osv.) som återspeglas i Krig och Fred och också i viss mån i Anna Karenina (åtminstone till en början), men som återkopplar till en tidig period i hans liv, som han tillbringade i Kaukasus. Ungdomstiden i Kaukasus var, enligt författaren till förordet, Nils Åke Nilsson,

en flykt från den sysslolösa vardagstillvaron, ett försök att komma undan den gnagande otillfredsställelsen med sig själv.

Boken handlar alltså om Hadsji Murat och min fina utgåva i serien "Ryska Klassiker" av Tidens Förlag (utgiven 1947), översatt av Bengt Kyhle, har den träffande undertiteln "-hjälten från Kaukasus". Ganska hårdför, seg och nitisk går denna muslim över på ryssens sida, efter en brytning med imamen Sjamil, för att rädda sin, av denna imam, tillfångatagna familj. Han har ingenting till övers för ryssen och det finns ingen tillit på någondera sida, men den sega livskraft, liknad vid en kardborrblomma, som uppfyller honom, drar honom också framåt.

Av Tolstojanismen finns få tecken och man märker här att Tolstoj frångår sina egna principer. Han hänger sig åt skrivandet, som en förlustelse, och kämpar samtidigt mot sin egen uppfattning om den moraliska konsten, den som har ett specifikt, moraliskt syfte. Det enda som härleder till Tolstojanismen i någon högre utsträckning är den korta skildringen av soldaten Agdejev, som offrar sitt familjeliv för att gå ut i strid, bara för att hans bror, som har flera barn, skall slippa. Han dör för sin sak och lämnar en tröstlös familj bakom sig.

Berättarglädjen går inte att missta sig på. Man blir snabbt uppfylld av alla de detaljer som bygger upp denna korta roman och i styckena om Tsar Nikolaj kan man finna både det ironiska och det karikatyrartade, som var så typsikt för den ryska naturalismen (en strömning som kom före realismen i Ryssland). Visst kan berättelsen kännas mest som ett brottstycke, helst om man jämför den med Yasar Kemals långa romansvit om "Magre Memed", men å andra sidan undviker denna roman Kemals löjliga fasthållande vid den alltigenom perfekte hjälten, den som inte kan göra någonting ont. Tolstoj skildrar en människa, med en, i andras ögon, hjältestatus, medan Kemal skildrar en hjälte, med vissa mänsliga drag. Det onda och det goda, i skarp kontrast, är representerat hos dessa båda författares hjälteskildringar, men framträder så mycket tydligare och mer schablonartat hos Kemal.

Kanske är Hadsji Murat snarast inte att se som en hjälteskildring, utan man bör kanske leta efter det intressanta i det kringliggande, i människoskildringen. I alla små korta berättelser och detaljer om människorna i Kaukasus, om mentaliteten och förhållningssätten, om livet i stort och i smått. Butler är en bigestalt som inte dyker upp förrän ganska sent i boken och som också ganska snart lämnas därhän, för att lite snabbt bli ihågkommen precis i slutet. Man får intrycket av att alla de människor Tolstoj flikar in har en alldeles egen historia, lika väl värd att berätta som Hadsji Murats. Kanske är det också där romanens brist ligger, i det oavslutade, det fragmentariska, men nästan hejdlöst detaljrika, någonting som lätt ger upphov till en frustration. Man vill veta mer.

Om Bengt Kyhle, översättaren, kan man dock säga att han i vissa formuleringar lämnar övrigt att önska. Till exempel, hur relevant är det egentligen att använda sig av adjektivet "snusbrun"? Men man får visserligen också ta i beaktande att denna översättning är gjord på fyrtiotalet. Denna, mycket läsvärda, roman finns emellertid i en nyöversättning från 2006 av Barbara Lönnqvist, under titeln Hadji-Murat, utgiven på Lind & Co förlag. En mycket fin, limegrön utgåva, som finns på det flesta nätbokhandlar. I översättning av Barbara Lönnqvist (som f.ö är professor vid Åbo Akademi) finns även Jevgenij Zamjatins Draken och andra berättelser. Inte helt illa, det lilla jag än så länge läst.