Lundagård

Det av Tegnér myntade uttrycket "en akademisk bondby", ( som beskrivning av staden Lund), känns plötsligt väldigt aktuellt, även om det inte tar sig sådana uttryck som på Tegnérs tid:

De yttre omständigheterna kring den akademiska undervisningen var tämligen påvra. [---]
[...] eftersom han själv [Tegnér] för sin försörjning måste bedriva lantbruk med kor och får och hålla sig väl underrättad om spannmålspriserna.

Litteraturens historia i Sverige, sid. 180, Olsson, Algulin.

Lika hårt är det inte idag, vi kan nöja oss med att ta jobb inom telemarketing, restaurangbranschen eller som hundmotionerare för att klara livet som student utan att drabbas av mindre trevliga åkommor som till exempel skörbjugg eller allmän näringsbrist. Se denna artikel jag läste i Sydsvenskan häromdagen.

Fast jag är fortfarande av den åsikten, att söp inte studenterna så förbannat, skulle de nog ha råd med både det ena och det andra. Jag antar att det dock var likadant på Tegnérs tid. Då skulle det dessutom vara franskt rödvin, i äkta lundensisk revolutionär anda. Gärna samma som det franska hovet hällde i sig.

Nåväl, åter till Tegnér. För mig, icke i denna del av landet född, är det ganska intressant att få reda på lite om historien om Tegnér och Lundagård. Till exempel, bredvid en bild av Lundagårdsmuren, från 1820-talet:

Lundagårdsmuren kan stå som symbol för den skyddade akademiska miljön i universitetsstaden. Såväl muren som träden i Lundagård försvarade av studenterna gentemot yttre hot. När några av träden 1802 kapades uppstod våldsamma studentdemonstrationer, i vilka även den unge Tegnér deltog. Med nykapade trädgrenar i händerna begav sig studenterna till rektors bostad och uppstämde ropet: "Pereat Rector, vivat Lundagård!"

Litteraturens historia i världen, sid. 178, Olsson, Algulin.

Ja, jag önskar man gjorde likadant idag. Att man stängde in de där förbannade spexarna bakom lås och bom. Bakom träd och murar. Så kan de sitta därinne, invid sin fontän, och försöka luska ut någonting på latin, genom att läsa i någon dammig bok från UB. För nuförtiden är det ingen som kan latin. Det är till och med så impopulärt att Lunds Universitet inte längre ger några kurser i det. Dagens studenter är inte som de var förr. Det är inte som det var på Bo Bergman och Hjalmar Söderbergs tid, på Södra Latin.. Jag som hade någon vacker tanke om att bildningstörsten bara hade stagnerat hos gymnasisterna. Ledsamt att det enda som folk intresserar sig för idag är systemteknik och genusteori.




Här ses karnevalen på Lundagård, omkring 1860.






F.ö. är den här dikten ett ypperligt exempel på den gode Tegnérs frivola hållning, för att återkoppla till kommentaren om alkoholintag tidigare:

För var vers, jag gör,
Lovar du en kyss mig giva;
Arket fullt jag borde skriva,
Mindre har jag skrivit för.
Men man måste hålla måtta,
Jag med vers, med kyssar du.
Låt mig räkna: Där är sju!
En därtill det gör mig åtta.

Numro åtta är fatal,
Greklands sångmör voro nio,
Och en svensk därtill gör tio. --
Elva var apostelns tal,
Ty jag räknar icke Judas,
Honom, som i vänners lag
Kysste falskt; det gör ej jag,
Helst när vackra läppar bjudas.

Huru står min räkning här?
Aderton; det är dock något.
Nitton -- rimmet gör besvär,
Därföre jag fyller tjoget.
Strofen är ej full som jag,
In i hamnen vill jag styra,
Därföre till godo tag
Denna gång med tjugofyra.