Den bästa läsupplevelsen, typ två (uppdaterad)

Den bästa läsupplevelsen. Jag tror att jag har berört ämnet förut. Mina bästa läsupplevelser under de gångna åren har någon gång omnämnts här - jag tror att det rör sig om Lotta Lotass' Tredje flykthastigheten, Faulkners The Sound and the Fury och Tender is the Night av Fitzgerald.

Emellertid vill jag dock också uppmärksamma de läsupplevelser som inte varit de främsta estetiskt sätt - utan idémässigt. Eller kanske rättare sagt det sätt på vilket estetik, retorik och idéer samspelar i böckerna ifråga. Och vi talar alltså fortfarande om skönlitteratur - fiktion om man så vill. Två böcker som genom lysande, och bitvis charmerande överdriven retorik, diskuterar ämnen som på något sätt berört mig är Pontus Lundkvists Okända djur och Maja Lundgrens Myggor och tigrar. Vitaliteten och energin, med vilken idéerna förs fram och diskuteras, är det jag kanske främst tar fasta på. Det är en vitalitet som mycket litteratur annars saknar. Böckerna i "Bästa läsupplevelsen typ 1"-gruppen är verk som jag av någon anledning inte kunnat släppa och som tagit mig långt bortanför verkligheten. Lundkvist och Lundgrens böcker gör detsamma - för att sedan resolut kasta mig tillbaka in i verklighet och samtid, applicerandes argument, teorier eller analyser av mönster på verkligheten. Jag blir misstänksam mot världen. Paranoid skulle kanske någon kalla det - åtminstone om det tog lite större proportioner.