Med absurditeter, obehagliga människoporträtt, kommunikationsproblem, stämningsfylld musik och långa klipp gör Muratova Tjechov rättvisa. Det händer ingenting och allting är bara en del av någonting större, bara en ögonblicksbild ur livets långa varande. Vi får följa ett bröllop i realtid och se hur publiken våndas, skvallrar och ger uttryck för både vansinne, leda, ångest, glädje och avsky. De rika människorna skildras nästan obehagligt naturalistiskt och alla verkar sjukliga, dekadenta och nedgångna.
Inledningen och avslutningen är direkt hämtade ur Tjechovs novell "Besvärliga människor" som bland annat finns att läsa här. Muratova gör av denna, nästan helt neutrala, berättelse en oerhört stark scen där moderns desperation och faderns tystnad blir till en bild av den ständiga kommunikationssåvrigheten. Meningslöshet breder ut sig och misären är tydlig i alla delar och i alla karaktärer. Ingen lyssnar på någon och studenten, huvudpersonen, är lika förtappad som resten av familjen, alla lika bortkomna och olyckliga. Bröllopsscenen baserar sig på Tjechovs inte alltför omtyckta pjäs "Tatiana Repina", vilken jag dock inte har läst.
Att jämföra denna regissör med Tarkovskij är inte rättvist, Muratova har en egen, kanske mer livfull charm, men saknar Tarkovskijs förmåga att fängsla in på djupet. Tarkovskijs estetik är mer genomtänkt och utarbetad, medan Muratova bitvis känns lite famlande. Emellertid finns det likheter, i enlighet med den ryska filmtraditionen är de båda mycket långsamma och med fokus på scener som aldrig tycks ta slut. Muratova förvånande högljudd, Tarkovskij lågmäld.
En bra och på det hela taget välgjord film, väl värd att se, i synnerhet de första scenerna är mycket estetiskt tilltalande.
Kira Muratova föddes i Rumänien, ett område som numera tillhör Moldavien, men har under större delen av sin karriär bott i Ukraina. Såvitt jag vet, både lever och verkar hon än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar