Ungdomens litteratur IV

Under en resa i väst har jag, istället för att djupdyka i Hemingway, beatgenerationens poesi eller någon annan fascinerande knarkresa i jakten på den amerikanska drömmen, hängett mig åt litteraturen tillägnad, eller lämplig för, barn i 10-15-årsåldern. Detta skedde oförhappandes och kan ses som någonting förhållandevis oförutsett, med tanke på de verk som tidigare tagits upp i detta medium.

Först ut var The Catcher in the Rye av den nyligen bortgången J D Salinger, vilken, passande nog, lästes i och kring New York City - allt för att låta verklighet och dikt sammanfalla. Förutom ett fåtal problem med vissa slanguttryck som kanske mist sin popularitet, eller helt enkelt aldrig nått min enkelskutbildning, föll jag in i tonen ganska snart. Historien är densamma - och här finns det all anledning att återkoppla till "Ungdomens litteratur III" och berättelsen om den unge Törless. Här framkommer dock skillnaden också mycket tydligt. Musils roman är en roman om, men inte nödvändigtvis för ungdomen, medan Salingers roman i mångt och mycket är mer anpassad för en yngre publik. Därmed inte sagt att boken är en barnbok, nej, med lite erfarenhet vet vi att mycket äldre tiders litteratur som vi idag klassificerar som barn- eller ungdomslitteratur, från början vände sig till en äldre publik och så var också Salingers intentioner. Men The Catcher in the Rye har de attribut som jag idag, (kanske som barn av min tid), skulle rekommendera åtminstone mig själv som tolvåring att läsa.

Räddaren i nöden, som den heter på svenska, faller lätt in i klichéer om den unge rebellens väg mot flykten/anpassningen, men med ett par intressanta bifigurer och små vändningar, kan jag ändå acceptera huvudpersonens mer och mer framträdande vek- och snällhet, som någonting visserligen förutsägbart, men inte helt felhanterat. Sympati uppstår och miljöerna som framställs är inte helt oävna, litterärt sett.

Huvudpersonen är en blandning mellan förmätenhet och sann rebellanda, i en kombination som ibland är lite svårförståelig. Han har en tendens att ställa sig över alla andra och en vilja att bryta regler, medan hans beteendemönster i allmänhet faktiskt mer liknar ett bokstavsbarns. Detta för att helt godtyckligt ge honom en diagnos som inkluderar koncentrationssvårigheter, ovanlig impulsivitet, förvirrad verklighetsuppfattning och svårighet att se konsekvensen av en handling.

Men ja, klart läsvärd är den, kanske i synnerhet för någon i elva-tolvårsåldern, men den är också ganska spännande i sin tidsdokumentation, för envar som önskar sig in i New York lite tidigare i det förra seklet.