Det var på en buss. Jag tror bestämt att regnet slog mot rutan och åskan sköt blixtar i alla riktningar. I slutet på novellen läste jag meningen: "Denna historia utspelade sig precis en bit utanför Richmond, Virginia."
I regnet for vi förbi skylten "Richmond, 26". Och då kan man vara hur realistiskt lagd man vill, men nog ryste det till längs ryggraden en smula.
Så nog kan miljön påverka läsningen. Jag hade nog aldrig känt mig så nära Edgar Allan Poes värld, som när jag genom bussfönstret hade samma miljöer som beskrevs i novellen jag läste. Det var bergochdalbana i språket, det var södern och värmen, fukten och svällande, murket trä. Ja, varför inte, allt kan hända, allt är möjligt. Nog kan det finnas mumier i landet där majsen växer sig grotesk och syrsorna spelar öronbedövande. Jag sväljer det med hull och hår.
Dessutom är det fascinerande för en svensk med begränsad läsvana i artonhundratalsengelska, att förkovra sig i Poe.
'The Amontillado!' ejaculated my friend, not yet recovered from his astonishment.
'True' I replied, 'The Amontillado.'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar