Förutvarande år, under sovjetexilen, byggde jag, passande nog, på min allmänbildning i den amerikanska litteraturens deltaträsk. Jag tänkte krig och jag tänkte klassiker. Och med en gammal fäbless för kigsskildringar, var jag mycket förväntansfull inför denna orgie i lerdiken, uthängande inälvor och underklasslang.
Jag läste alltså Norman Mailer, och var inte mindre förutsägbar än att jag läste The Naked and the Dead. Det är den klassiska amerikanska krigsmiljön. Japaner på en ö i ett varmt hav och bredaxlade officerare med förvrängda ideal. Olika samhällsklasser, den militära hierarkin, den personliga hierarkin, antisemitism och den intellektuelle juden, brustna förhoppningar och en förbannad massa dysfunktionella relationer till kvinnfolk. Man fick följa en rad män i deras kamp mot sig själva, varandra, vansinne, rädsla, hetta och sjukdomar. Först i femte eller sjätte hand handlade det egentligen om kampen mot japanerna.
Det som frapperade mig mest var den oerhörda pessimismen. Skildringen av livet i plutonen varvades med en bit ur varje i romanen delaktiga persons livshistoria och undantaget ett fåtal ljuspunkter, var det bara elände. Att bli ihjälskjuten på en djungelö, ligga och sova i decimeterdjup lera och ha kronisk diarré, verkade egentligen bara vara en fysisk motsvarighet till det känslomässiga elände som verkade uppfylla var och en av dessa ensamma, sargade män.
Jag var dock mycket tacksam för den fina antiromantismen när det gäller krig. Allt är meningslöst, krig i synnerhet. Folk skickas ut på irrationella uppdrag med uppenbar dödlig utgång och tokiga generaler vägrar tas ned från teorinivån till den mänskliga nivån och se vad som egentligen händer.
Till det positiva hör att det någonstans i plutonen uppstår en slags kamratskap och en vilja att hjälpa den skadade, trots det utsiktslösa i situationen och trots panik och rädsla. Och detta utan sammankoppling till fåfäng nationalism. Makronivån är inte intressant. Intressant är den enskildes kamp om sitt förflutna och de små, små förändringarna i den organiska gruppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar