Ungdomens litteratur III, litteratur OM ungdomen.

Jag tänkte tala om uppväxtromaner - och en i synnerhet.

Vi är bekanta med internatmiljön - unga män, psykisk och fysisk misshandel. Och nu talar jag INTE om Jan G, dithän går jag ej.

Robert Musils Den unge Törless förvillelser är inte bara en utmärkt roman, utan har även filmatiseras av Volker Schlöndorff 1966.

Den unge Törless är precis som jag tänker mig unga män i allmänhet, i den åldern då de börjar upptäcka Kant och ifrågasätta matematiken. Han är ungdomligt uppfylld av sig själv, fylld i sig själv och av den Kant han inte begriper sig på. Och Musil kommer undan med denna egoncentriske pojkvasker, som skulle retat gallfeber på vilken sund varelse som helst, om den utspelat sig i svensk nutid. Eller i vilken nutid som helst.

Och kanske kommer Törless också undan i och med sin brist på egenskaper, om jag fritt får göra en jämförelse med den Ulrich som är huvudperson i Mannen utan egenskaper. Han är inte uttänkt, inte klar, utan en mottaglig motståndare för det som ligger utanför. Det gör att han ofta står utanför den tortyr som försiggår på skolan, och då han väl deltar, verkar det vara halvhjärtat. (Här måste jag dock kanske ändra mig, kanske gör hans brist på egenskaper honom faktiskt än mer odräglig, för vad är inte mer irriterande än någon som bara betraktar och aldrig deltar).

Den vanliga homosexuella touchen finns, likväl horhuset och spritdrickandet. Lite fascinerande är skolan, som får lite av en gotisk labyrintstämning över sig och som är fylld av lämpliga gömställen för tveksamma aktiviteter och som ger lagom mycket mörker och dysterhet till berättelsen.

Törless är den avståndstagande, den kalla och obrydda, med inre konflikter som ger honom insikt om hans egna tillkortakommanden. Kanske skiljer den sig på dessa punkter inte stort mot mycket annat inne på ungdoms- och nihilismtemat, men stämningen ger en annan dimension till romanen, som fick mig att fortsätta läsningen vid hyfsat gott mod.