Lermontovs "Demonen", del II

Han visste varken galenskap eller misstankar,
Ifrågasatte ej heller sina sinnen.
De fruktlösa århundradenas räcka är dyster,
Och många, många, och fortfarande.
Att minnas hade han ej krafter till.

2

För länge sedan vandrade den utstötte
I världens öken utan tillflyktsort:
Genom århundrade efter århundrade rusade han,
Minut för minut i en monoton ordning.

Jag gör inga försök att dölja mina uppenbara brister, vilket är ganska tydligt. Viktigast är att det sammanhangsmässigt får någon form av meningsfullt innehåll. Att göra en fullkomlig nybörjartolkning av rysk aronhundratalspoesi är ett projekt i sig. Poesi brukar ibland ses som oöversättbart. Kanske tolkningsbart, men inte utan en stark färgning av den tolkande, som ofta är poet själv. Vissa menar att ingen litteratur är möjlig att översätta. Att begreppet "översätta" refererar till en omöjlig utopi. Man gör ett försök till en tolkning som är dömd att misslyckas. Man går från ett språk till ett annat, kanske som då man överför bildkonst till musik, eller ljudbilder till materiellt förnimbar konst. Det blir någonting helt annat.

Jag vet inte om jag är en hängiven anhängare av de hårdaste kritikerna av översättningen som metod för att förmedla texter mellan språkområden, men en sak är säker, denne bloggförfattare skulle jag vänta ett par år med att anställa om jag ville få en rysk dikt i svensk tolkning.