Jag bör också upplysa om att det reflekterande kring filosofi som förekommer i detta forum är ytterst lekmannamässigt. Jag ger mig, väl medveten om det, ut på en bitvis ganska tunn is. Jag har dock med mig flytväst, vilket hindrar mig från att råka ut för samma öde som Georg Heym. Och jag vet att det fungerar att sprida ut sin tyngdpunkt. Blundande lägga sig ned på isen och ta emot smädelser gällande vad vissa anser vara feltolkningar.
Ur en "fel"tolkning finns alltid utrymme för nya tankar, nya slutsater. Och såväl Nietzsche som Wittgenstein är långtifrån färdigstuderade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Varför ströks min kommentar medan det felaktiga innehållet i bloggen behölls?
»Gud är död« följs faktiskt upp med »och vi har dödat honom« (Tragedins födelse, af. 125) -- ett begrepp som har en vedertagen betydelse. »Übermensch« har det inte, men det är väl av intresse att veta att Goethe är upphovsmannen?
Ordet lekmann stammer visstnok fra ordet "laikos" som betyr "tilhører folket". I hverdagsspråket derimot, handler det mye om de som "jukser" og ikke har noen profesjon. Motsatsen til disse løse eksistenser er de "lærde", de som tilhører ett laug. Selv om standsamfunnet i dag offisielt er oppløst, henger det mye igjen av den gamle tanken om profesjonens hellighet.
Lekmenn møter vi særlig på slutten av 1800-tallet, og da særlig som åndelige og religiøse veiledere. Mange emigrerte til USA pga forfølgelse i respektive hjemland.
Så, hvorfor nevner jeg alt dette? Derfor at for hver lekmann som trår inn på den lærde manns domene, vil møte en aktiv, og til tider aggressiv motstand fra de som representerer lauget. Disse har sin eksistens og identitet bygd opp rundt sitt fag og sin ekspertise. Åpenbart vil ett hvert steg inn på disses område bli sett på som en krenkelse av det faget de representerer, og en ikke ueffen trussel på vedkommendes selvfølelse. Den naturlige reaksjon vil også da være en aktiv motstand mot lekmennene, hvor faktafeil, tolkninger og krav om lisensiert ekspertise vil dukke opp. Utfordringen er å godta lekmennenes eksistensgrunnlag, samt forsøke overse eventuelle faktafeil og heller sette seg inn i hva som er essensen av lekmanns tanker og tolkninger.
Nja ...
Essens? Skribenten återklingar schablonvänsterns förhållningssätt (där Nietzsches filosofi och begrepp anknyts till fascistoid ideologi). Dylika hanteringar av text är alltid lika tröttsamma att beskåda, oavsett vad tyckaren kallar sig själv (eller vilka klichéer han/hon än gömmer sig bakom).
Skicka en kommentar