måndag 22 september 2008

Stick to the canon.

Jag refererar inte till den gamla kanondebatten, varken den brittiska, danska , svenska eller någon annan. Jag citerar bara John Carey:

If it is asked how, in this relativist world, one decides which artists or writers or musicians to pay attention to, my own view is that Dr Johnson's argument carries weight:

What mankind have long possessed they have often examines and compared: and if they persist to value the possession, it is because frequent comparisons have confirmed opinion in its favour.


In other words, if you stick to the canon you are less likely to waste your time
Jag minns hur jag som femtonåring satt med min Litteraturens historia eller vad nu boken kan ha hetat och betade av bok efter bok som var nämnd där, mer och mer fascinerad. Samtidigt är mina mest intensiva läsupplevelser i alla fall inte del av gängse, allmänna kanon, kanske emellertid i sitt hemland, eller i en mer omfattande sådan.

Jag är egentligen trött på begreppet och diskuterar bara det hela ganska oengagerat, men i vart fall, hellre leta böcker i "kanon" än att börja leta i bestsellerlistorna.

Förutom alla tusentals problem med litteratur som inte hör till den västerländska litteraturen, förbisedda minoriteter eller brott mot genrekonventioner i fel tid, så finns problemet med den samtida litteraturen. Var skall man finna den? Den som inte hunnit genom Johnsons process. Där får man ändå utgå från godtycklighet i sin väg mot läsupplevelsen, såtillvida man inte tycker att dagstidningarnas kultursidor duger bra. Då finns dock risk att man hamnar farligt nära ovan nämnda "wasteoftimelitteratur", om man inte är väldigt kritisk. Finns det månne någon litterär tidsskrift som håller måttet och indroducerar?

Lite vidare ut från ämnet måste jag bara citera ordväxling som skedde i samband med diskussionen om John Careys What good are the arts? idag på institutionen,
som ett avslut på en lång diskussion om litteraturens värde och nytta:

"I do really believe that literature can enrichen your life, and make you a better person."

"It can make you bad too. Reading Nietzsche, Heidegger.."

2 kommentarer:

Bekymmer sa...

Canon, eh?
Alexander Popes "The Dunciad" speglar omständigheten på bästa sätt. Du får nämligen se upp så att du inte blir för strikt i din läsning. Textuell överbelastning kan till och med försämra ditt eget språk. (Och vem vill uppleva ett "för-PEL-at" tillstånd?)

"A Lumberhouse of books in ev'ry head,
For ever reading, never to be read."

All läsning riskerar också att gröpa ur din intuitiva förmåga. Slutligen blir tankspriddheten din enda farväg mot fantasins hamn.

"I nod in Company, I wake at Night,
Fools rush into my Head, and so I write."

Förlora dig inte i snårskogen av journalisters och kritikers dokumenterade lättsinne - oavsett språk, sinnelag och epok.

Поклон,
/D. (из ада)

sofie sa...

men någon ingångspunkt har man gärna, åtminstone som ung läsare. och jag kan rekommendera såsom jag gjorde. jag betade av några klassiker, samtidigt som jag varvade med att blundande ta en pärm ut ur bokhyllorna på biblioteket. någonstans skall man börja. sedan kan man använda sin erfarenhet för att finna det rätta, kanske långt borta från kanon och slumpen.