Oadapterad rysk text.

Oaktat jag inte finner mig mogen för det, så har auktoriteten på institutionen kommit fram till att det är dags för mig och mina likar att läsa oadapterad, skönlitterär text på ryska. Och allt för att jag råkade, i sommarhettans geniskapande atmosfär, klara av en tentamen jag numera inte minns någonting av. Jag hade gärna blivit kvar vid föregående läsårs texter på en dryga sida, istället för att plötsligt tvingas ut i verkligheten bland noveller på omkring trettio sidor. Huvaligen!

I alla fall fick jag tillfälle att komma in lite i den ryska skrivkonsten på ryska, vilken på flera punkter skiljer sig från svenskan. Vad är till exempel det här med att ideligen ändra tempus? Anses vara ett stilbrott i svenskan enligt skolundervisningen, även om lagar och regler av detta slag är tämligen upplöst vid det här laget. Istället kan tempusändring ge uppenbara stilistiska vändningar och ändra stämningar eller ge mer kraft åt ett specifikt stycke. Men då talar vi oftast om väl medvetna ändringar och skiftningar och om tydliga reaktioner hos läsarna.

När det gäller ryska skall det tydligen inte vara så. Tempus skall spela mindre roll. Det har inte samma stilistiska betydelse som i det svenska språket och tvära kast, även inom stycken, är vanligt och inte förvånande. Istället har ryskan sina bestämda och obestämda, imperfektiva och perfektiva verb, som betecknar avslutade handlingar, pågående handlingar, upprepade handlingar och ja, Gud vet vad. Det där förväntas jag väl kunna inom en snar framtid kan jag tro.

Jag återkommer då jag läst den här trettiosidorsnovellen.