"Att ha och inte ha" - en sanning?

"På de andra lyxjachterna finns andra män, med andra problem" är ett citat som följt mig under en period, som snabbt räknat har upptagit en fjärdedel av mitt liv. Detta trots att jag inte förrän så sent som förra helgen fick se det i tryckt text, efter att jag redan som tonåring föresatt mig att genomföra läsandet av Att ha och inte ha av Ernest Hemingway, en bok jag i min tidigare ungdom avfärdat som urbota tråkig och ganska intetsägande.

Då hade jag inte lärt mig att uppskatta Hemingways på ytan ganska ickeomfattande och vardagliga prosa och dialogarbete. Nu kan jag inte få nog av dessa torftiga uttalanden, som är så livfulla, så intensiva och färgrika. Det är som om orden kryper in under skinnet och den obetydligaste mening blir det mest vibrerande tonläge - eller intensiva, sanningssägande satser. Vi överfalls inte av någon irriterande moralpredikan eller några hurtfriska hjältefigurer, utan får krasst och i alla enkelhet ett stycke ren och skär sanning berättad för oss. Varför kallar jag det sanning? Handlar det om överensstämmelse med verkligheten, eller en "rättfärdig" moral som genomsyrar? Nej - det är sanning just för att det avskärmar sig från allt detta. Romanen gör inga påståenden om verkligheten som inte är så allmängiltiga, men samtidigt så fascinerande specifika, att de omedelbart inger en känsla av oemotsägbar sanning, oavhängig tid och rum.
"Han hade varit en bra kille, innan han börja supa" Denna någon är precis som han beskrivs, utan att någon verklighetskorrelans alls behövs.

Att ha och inte ha tar oss ut på en resa där skillnaden mellan liv och död är en hårsmån och där det känns som om båda dessa fenomen är en parallellitet, med ett exakt lika värde. Döden är bara en stilla tystnad, en negation av en lika stilla ström av ord, intryck och händelser. Livet är smärta, döden innebär avlastning för en, men också en pånyttfödelse av smärtan hos en annan. Varat är en ständig process i upplösning, omedveten för alla, utom den objektive betraktaren. Här lurar alla alla och pengar är ingen småsak, inte som kineser. Vi väljer rätt då vi reagerar rätt, tänker jag häpet då folk faller i vattnet och berövas sina sista andetag och lugn fortsätter att härska över tvivel och rädsla.