Alastor kom i år ut med Georg Heyms samlade noveller, bestående av samtliga avslutade noveller han skrev (Tjuven - en novellbok). För de som inte vet kan jag tala om att Heym var en av de unga döda tyskspråkiga expressionisterna, där jag utöver Heym för tillfället inte kan räkna till fler än Georg Trakl, österrikaren. Trakls död var dock orsakad på grund av en heroinöverdos på ett sinnessjukhus, medan Heym, hälsan själv, hjälpte en vän som gick genom isen på en skridskotur och föll själv i, 24 år gammal.
Detta var 1912 - året då Titanic sjönk och Strindberg dog. Året som Heym gav sig ut på skridskoexpedition och aldrig kom tillbaka.
Läser man Heym så märker man att han är en ung skribent. Jag är inte bekant med många av hans dikter, men har nu läst ett par noveller och nog är det både influerat av Rimbaud och Baudelaire - men med en ibland nästan löjlig överdrift och hängivelse åt det makabra. Igår läste jag "Den vansinnige", vilken handlar om en vansinnig man som släpps ut från ett mentalsjukhus. Han skall hämnas på sin fru, men kommer inte så långt innan han börjar mörda barn och kvinnor och slänga runt med både blod och hjärnsubstans. "När lovsången var tillända släppte han taget om de två krossade skallarna. Förtjust började han dansa runt de båda liken. Han flaxade med armarna som en väldig fågel, så att blodet skvätte omkring honom i ett glödande regn." och nog är det en fågel han blir - men till slut bara en ensam dunfjäder.
/.../
Unsichtbar schwimmt sie in der Flut Geleit.
Doch wo sie treibt, jagt weit den Menschenschwarm
Mit großem Fittich auf ein dunkler Harm,
Der schattet über beide Ufer breit.Vorbei, vorbei. Da sich dem Dunkel weiht
Der westlich hohe Tag des Sommers spät,
Wo in dem Dunkelgrün der Wiesen steht
Des fernen Abends zarte Müdigkeit.
/.../ (ur Ophelia)
Heym är knappast ointressant, men har fått lämna plats för både Gottfried Benn och den ovan nämnde Trakl (som jag lovar att jag skall skriva om snart), när det gäller den tyskspråkiga expressionismen, vilket nog kan ha grund i att han dog så ung. Han hann inte utveckla sin novellkonst ordentligt innan han fick vandra vidare. Dock vet man aldrig, kanske finns det någonting oöversatt, och kanske till och med helt outgivet, bland de tvåtusen sidor han uppges ha skrivit under sin levnad.
2 kommentarer:
Vilket lustigt utseende Heym hade på bilden där. Ögon stora som sjöar. Det var fint. Liksom din text.
Påminner mig lite om Mr. Kurtz i "Mörkrets hjärta"; död och kaos för dess egen skull, vilket innebär att erfarenheten värderas högre än den moraliska uppfattningen av vad som är "ok" att uppleva.
Tumme upp.
Skicka en kommentar