Olycklig kärlek.

Olycklig kärlek får man nog av i det verkliga livet, kanske det ofta kan tyckas. Men då och då kan det vara avlastande för själen att sjunka ned i någon annans känslomässiga elände (istället för sitt eget) - så ett par exempel på litteratur som berör temat:

Den unge Werthers lidanden är en bok kanske för självklar för att nämnas - men inte heller möjlig att undvika. Goethe lyckades verkligen uppröra den tidens borgerlighet - och även om myten om en efterföljande "självmordsvåg" inte är sann, så kan den ju sätta exempel på hur illa det kan gå. Och trösta sig med att SÅ illa är det i alla fall inte.

Vill man läsa Belarus' främste författare - Vasil Bykau - så rekommenderas Grustaget. Gammal kärlek nedgrävd i ett grustag - en mycket vacker skildring av den där man aldrig fick se igen.

Man kan alltid läsa Shakespeares Hamlet, om man gillar det där med dramer där alla dör i slutet. Vill man komma in i modern tid kan man läsa Sofi Oksanens Utrensning, som innehåller en ganska morbid kärlekshistoria.

Sist men inte minst, så bör varje människa läsa Michail Lermontovs Demonen. Här talar vi passion! Få beskrivningar av kärlekens djävul är så rika som denna - starkt, romantiskt, vackert och hemskt. Den visar att vi inte kan stå emot, hur mycket vi än önskar.